söndag 27 juni 2010

Att falla för grupptrycket

Någonting som jag tycker om med World of Warcraft är att du kan spela det precis som du vill.

Vilken ras ska jag välja? Den du tycker om. Vilken klass ska jag välja? Spelar ingen roll, ta den du tycker om. Hur ska jag levela? Det här helt upp till dig, gör det du tycker är kul. Vad ska jag göra vid level 80? Gör det du vill, finns massor. Det finns flera faktorer som gör att du kan spela spelet som du vill. Men jag har lämnat ut en grej – vilken spec ska jag spela?

Nu för tiden har det gått så långt att raids helt utesluter folk som inte spelar den ultimata speccen som passar den roll de väljer att utföra.

Hej, jag är en frost mage och jag skulle...”
GTFO”
Tjenare, jag spelar en subtlety rogue och...”
Sorry, du spelar den spec du vill och inte följer standarden som ligger för din klass”

Nu säger jag inte att det är så för allting. Vad jag säger att det är folk som väljer att döma dig efter vilken build du har och inte efter hur villig du är för att göra allting som krävs för att bli en bra raidare. Detta gäller inte i PvP, där kan du specca hur du vill, folk bryr sig inte så länge de lyckas döda någon.

Jag spelar en beast mastery hunter för tillfället och jag älskar det. Jag kan få ut bra single-target DPS och jag vet hur man spelar en BM-hunter i överlag. Jag har också gjort observeringar om vilka stats som är bra respektive dåliga.
Jag pratade med en person som hjälpte mig lite med statkonverteringar(agility till AP) osv. Och då nämnde jag bara att jag spelade Beast Mastery och jag blev genast tipsad om att jag skulle specca antingen Survival eller Marksmanship.

Nu ska jag inte låta otacksam och helt och hållet ignorera det, men det finns en anledning till att jag valde en spec som inte presterar lika bra i vissa situationer. Visst, det sas att Beast Mastery hunters kunde nå samma nivå av DPS som Survival och Marksmanship, men det spelar tydligen ingen roll. Spelar du inte med en viss build så är du ute, oavsett hur ambitiös du är. Nu har jag inte råkat ut för att bli dömd efter mitt val av spelstil, men så fort jag börjar raida så kommer det nog finnas någon som kommer springandes likt en dammsugarförsäljare och börja kackla om hur bra Survival och Marksmanship är och hur dålig du är för att du väljer att spela det som du tycker är roligt.

När jag pratade om beast mastery och de andra speccsen med denna person så lät det ganska lockande att pröva Survival. Men ifall jag skulle göra det så skulle det ha en betydande förändring på min plånbok då alla Attack Power gems måste bytas ut mot Agility.

Det enda jag frågar mig är: Är det värt det? Är det värt att falla för standariseringsgrupptrycket som ligger likt en tung dimma runt varje raidledare eller ska man våga stå upp för sig själv och säga ”Jag spelar spelet för att det är roligt och inte för att följa normen” och samtidigt riskera både den ena och den andra raidplatsen?

lördag 26 juni 2010

Patch 3.3.5 är här och...

...det är inget som får mig att lyfta på ögonbrynen.

Som alla inbitna WoWspelare vet ligger Patch 3.3.5, en ny contentpatch runt hörnet för oss EU spelare. USAkompisarna har redan fått patchen, en hel vecka före. Det finns säkert någon superbra anledning till det också.

Den förhållandevis smala contentpatchen innehåller ett raid. Japp... ett stycke raid. Nya instanser? Nepp Klassändringar? Glöm det. Jag vet inte ifall det här raidet var planerad över huvud taget, men det känns som att Blizzard kastade in Ruby Sanctum på impuls... och för att få tyst på alla kacklande höns som konstant klagar på att ICC gradvis blir lättare och lättare med hjälp av Strength of Wrynn/Hellscream's Warsong.

Ruby Sanctum kommer bli en Sartharionstyle raid med 3 mindre viktiga drakar och en stor drake. Halion och hans gangstakompisar har tydligen bestämt sig för att de inte tycker om Red Dragonflight längre och har nu bestämt sig för att invardera Northrend så att vi får en till lootpiñata att slå på. Epics till allihopa!

Av PTRen att döma så kommer Halion bli precis det – en lootpiñata. Jag hoppas seriöst att det inte kommer bli det utan att Halion blir någolunda epic, speciellt eftersom detta raid skulle bli en ”introduktion” till Cataclysm. Nåja, jag har fortfarande lite tillförlitelse i Blizzard. De vet vad de håller på med... för det mesta.

RealID, låter det bekant? Nej. Det gjorde det inte för mig heller tills jag fick ett mail... 3 veckor för sent som meddelade om RealID.

RealID är en helt ny funktion som kommer släppas i patch 3.3.5. Det är tänkt så att man ska kunna kommunicera med andra kompisar man kanske har över battle.net, detta gäller även över andra spel som t.ex Starcraft 2. Jag citerar från patch notes:

Real ID is a completely voluntary and optional level of identity that keeps players connected across all of Battle.net. When you and a friend mutually agree to become Real ID friends, you'll have access to a number of additional features that will enrich your social gaming experience in new and exciting ways.

Har bara en sak att säga: SLÄNG DIG I VÄGGEN MSN!

Detta kommer leda till att vi kan skaffa oss nya kontakter över andra spel, men också över andra WoWservrar – cross faction!

Det enda som oroar mig med detta är... ifall man går med på att skaffa sig ett RealID, kommer man någonsin kunna bli lämnad i fred? Man kommer förmodligen konstant ha någon hängandes över axeln så fort man, lite diskret, försöker logga in. Aja, time will tell.

Men förutom dessa saker så kommer det en massa ändringar till chattrutan och vännerlistan inne i spelet. Ett par saker:

Chat Frame

  • Players can now right-click on any chat type (Whisper, Trade, General, Party, Raid, etc.) and choose to move conversation types into separate windows. This will move that chat type to a separate tab in the Chat frame which can be undocked and moved anywhere on the screen.

Friends List

  • In addition to its current functionality, the Friends List will now allow players to add Battle.net accounts (Real ID). Players will have to confirm that they are friends in order for a Real ID to be added. Once Real ID friends, players can communicate cross-game, cross-faction and cross-realm.
  • A Broadcast window has been added to the top of the frame. Players can use this to broadcast a message to all of their Real ID friends online. This message will also be displayed under the broadcaster's Real ID information in each friend's list.

onsdag 23 juni 2010

Vad som stoppar mig från att kasta in handduken.



Sitter här och lyssnar på musik medan jag spelar min druid. Omväxling förnöjer, eller?
Känner mig ovanligt passiv för en gångs skull, kan bero på att jag fortfarande är trött efter jobbet.

WoW har, för mig, alltid varit en tillflykt och ett jätteroligt spel. Jag har också funderat på varför jag uppskattar WoW så mycket som jag gör och jag tänker ta upp 2 punkter till detta.

Punkt 1: Att vara delaktig i en guild.
Jag stötte ihop med min guild Shadow Exiles igenom en ren slump när jag levlade min första karaktär, min hunter(samma hunter jag har berättat om tidigare). Jag kommer ihåg det som om det vore igår. En mob för mycket attackerade mig när jag höll på med en quest i Westfall. Vid det laget var jag torsk och väntade på att jag skulle dö... trodde jag. I samma sekund så hoppade min healthbar upp till 100% och en priest kastade sig ur buskarna och räddade mitt skägg från yttligare en corpserun.
-Thank you, sa jag igenom den inbyggda chatten.
-No problems. Hey, I see you're not in a guild. Would you like to join mine?
Vid den här tidpunkten var jag fortfarande väldigt ny till spelet och jag hade nästan ingen aning om vad en guild var.
-Sure, svarade jag.
En ruta med två knappar poppade upp på min skärm.
"Evenstar has invited you to join Shadow Exiles. Accept. Decline."
Nyfiken som jag var tryckte jag på Accept, jag menar... vad hade jag att förlora?
Direkt som jag joinade så blev jag nerspammad av guildens medlemmar. De välkommnade mig till guilden och hoppades att jag skulle trivas. Med det varma välkomnandet så var jag övertygad om att jag skulle trivas.

Det var sådär det gick till när jag joinade den guild som idag har blivit som en familj för mig.
(Lät det nördigt? Nej? Okej, bra. Moving on)
Så lite drygt fyra år har jag varit i samma guild och jag har stortrivits hela tiden. Visst, det har funnits dåliga äpplen på trädet men om man ser till hur det har varit i överlag så vill jag nog inte ha det på något annat sätt.
Vi har varit igenom både bra och dåliga stunder tillsammans, och det har lagt grunden för riktigt nära vänskapsband mellan varann.
Jag vågar nog också medge att det har gått så långt att jag alternativt kommer ge upp spelet ifall guilden upphör att existera(Tystnaden som faktiskt uppstår när Stefan slutar spela WoW).
Jag har gjort så gott jag kan för att beskriva min relation till guilden och hur mycket jag uppskattar den och det här är nog det närmaste jag kan komma.

Punkt 2: You will never stop discoverin'.
Som jag indirekt har nämnt tidigare i detta inlägg så har jag spelat detta spel i lite drygt 4 år utan större avbrott. Nu tänker ni "Men vad fan, 4 år... orka spela samma spel så länge, han måste ju ha sett samma saker om och om och om igen."
Det må vara sant, jag har sett hela WoW om och om igen. Vad jag menar med "You will never stop discoverin' är de små sakerna som man faktiskt har missat.
För några månader sen , när jag höll på med ett filmprojekt i WoW så sprang jag runt i Hillsbrad Foothills och letade efter ett bra stället att spela in på och jag råkade springa in i denna gravsten:
Nyfiken som jag surfade jag in på Wowhead och sökte på NPCn på bilden så blev det helt tyst...
Ingenting rörde sig i min hjärna, jag var helt ställd... visste inte vad jag skulle säga. Det var bara underbart vackert och hedersvärdigt.
Saxat från Wowhead.com
"While I would prefer to let the memorial speak for itself, it would seem that there are those, who will not allow that, and prefer to make up stories to confound the gullible. So, let me set the record straight.
Tony never worked for Blizzard (in fact, he was a mortgage broker), and he didn't die in a car accident.

I met Tony Stark (that was indeed his real name, the fact that it's Iron Man's secret identity is a coincidence) several months before he died. We both hung out at the same cigar store. While we didn't get to know each other well enough to be friends, I liked him and saw him several times a week. We got together at the cigar store on Tuesday nights to play WOW with a group of people and smoke cigars. Some of those people worked for Blizzard, and were friends of Tony's.

Rousch was Tony's main, and when Tony died he was somewhere in the mid 40's. Since that was Tony's first ever character, he was hardly one of the first to try a dwarf.

Tony died while doing something he loved, which was scuba diving. It was later determined that something went wrong with his heart. (The truth in this case is more dramatic than the made up stories. As we all know, that happens sometimes.)

I was touched to see that some of Tony's friends at Blizzard went to the trouble of arranging the memorial in the game to him. It was added in a patch a few months after his death. He was a kind, cheerful guy, who was always ready to help out someone in need. We all miss him.

Mendicantus"

Jag tror inte jag behöver säga så mycket mer. Någon på Blizzard gick igenom allt trubbel att resa en sten inne i spelet för att hedra minnet av Tony Stark.
Detta upptäckte jag av en slump medan jag sprang runt och jag är glad att jag gjorde det. På ett sätt så påminner det om hur starka band WoW skapar mellan människor.
Och detta var den andra anledningen till varför jag fortsätter att spela WoW. Det finns alltid saker som man inte har sett. Trots att man har spelat så länge som jag har gjort.
Kort sagt, enjoy the little things.

söndag 20 juni 2010

BM = Balloon Mastery!

Har lyckats nå level 79 relativt snabbt på min hunter. Mer exakt så är det bara 45% kvar till den ultimata leveln: 80.
Att nå 80 kan jämnföras med till exempel matte. Det är lite halvjobbigt ibland, men när man väl är färdig med det så kan man känna sig nöjd att ens slit har gett någonting!

Jag spenderade majoriteten att levla som Marksmanship. Fråga mig inte varför när jag bara kunde ha speccat Balloon Mastery och facerollat igenom Northrend likt Arthas facerollar det nya gänget 13ångar som dreglar efter Shadowmourne. Anledningen till att jag skrev "Majoriteten" där uppe var för att jag speccade Balloon Mastery IGEN.
Jag läste en artikel på Wow.com om hur man spelar en Balloon Mastery hunter och hur man bär sig åt för att geara en. Det fick mig att tänka "Aha, det här låter intressant!".
10 minuter senare sitter jag där med ett nytt djur och en Balloon Mastery spec jag har snickrat ihop och i efterhand så kan jag bara säga att jag inte ångrar det en sekund!
Visst, Balloon Mastery rotation är väldigt simpel och om ens djur dör så förlorar man 30-40% av sin skada. MEN, när allt går som man vill att det ska, då kommer det flyga nummer åt både höger och vänster! Kan tilläggas att det personliga rekordet än så länge ligger på 3100 DPS på peak under heroism... då var jag level 78.

När jag la min hunter på hyllan efter att Wrath of the Lich King hade skickats ut till alla återföräljare så tänkte jag "Fan, denna hunter kommer jag nog aldrig spela mer."
Låt oss bara säga att jag hade ganska fel där, då jag aldrig har haft så kul att spela min hunter som just nu! Under tiden min hunter var bänkad hann jag levela en Protection Warrior till 80, en Destruction Warlock till 80, och en Restoration Druid till 80.

Level 80, here I come!

En liten parantes bör också tilläggas. Ni kanske såg att jag skrev Balloon Mastery en massa gånger. Såklart så syftar jag på hunterträdet Beast Mastery.
Smeknamnet(eller öknamnet, your call) uppstod under perioden då Blizzard preppade sina servrar för Wrath of the Lich King och jag sprang en Karazhan för att testa alla nya grejer vi hade fått. Jag, som en trogen Beast Mastery hunter, hade fått en talang som heter Cobra Strikes. Procanimationen finns som bild högst upp på sidan. Grym tycker jag, löjlig tycker min kompis.
Min kompis var helt övertygad om att det var en balong som dök upp ovanför mitt huvud med jämna mellanrum. Det bör tilläggas att han spelar på lägsta grafik.
Än idag håller vi på att förlöjliga "the red-headed stepchild" för hunters: Balloon Mastery.

torsdag 17 juni 2010

She's a golddigger...

Spenderat nästan en dag att levla upp min hunter. Huntern är nu level 77 och jag fortstätter att beta av quester i Dragonblight. Jag passar på att köra ett par dungeons för gearuppgraderingar... skadan börjar visa sin goda sida nu!

Under tiden jag spelade fick jag en hel del whispers från desperata "pls buy gold i haf family and cat 2 feed"-kineser. Bilden bifogad är inte taget i detta sammanhang, men jag tog med den ändå eftersom den ser ut som ett missfall Babelfish lyckats trycka ut igenom sitt icke-extensiella arsle. Och för er som undrar vem/vad Babelfish är så är det en översättare likt Google Translate, bara det att det är som byggt för att kineser ska misslyckas med sin annars upprörande, misslyckade och annars rent av idiotiska verksamhet i sina sweatshops.
Jag menar.... ASGRHEFINRGKN.

Visst, jag kan förstå att kineser gör det för att tjäna pengar till sina katter, men seriöst... jag fick 5 whispers inom loppet av 2 timmar. Räcker det inte med en för att inse att jag inte vill köpa pengar som kommer från bottar och hackade konton? Jag har redan tillräckligt med pengar... ifall jag hade behövt pengar hade jag satt igång att leka med idioterna som tror att glyphs säljer dåligt.

Min mage på PvPservern är snart level 74... kanske man borde levla upp den med...?

tisdag 15 juni 2010

Leveling progress - Hunter

Min hunter är nu halvvägs till 76, leveling blir bara roligare och roligare ju högre level man kommer. Att se Chimera Shot crits flyga i taket blir aldrig gammalt.
Har nu också börjat blanda in dungeons för att sätta lite spice på levelingprocessen och jag måste säga att det blir sjukt mycket roligare. Tack Blizzard för Looking for Dungeon verktyget!

Senaste dungeonen(?) jag stack till var Ahn'Kahet: The Old Kingdom och jag måste säga att det var hur kul som helst. Misdirection låter en attackera trots att tanken är halft retarderad(eller helt, your call).
Volley är hur grym som helst nu när den scalar med Attack Power och kan critta. Känslan av att bränna alla cooldowns man har och sen se nummer flyga överallt är något som förgyller min annars tråkiga vardag. Man har tillgång till många abilities så att man måste faktiskt hålla koll på och kunna prioritera för att kunna nå hög DPS.

Sista bossen var roligast dock. Herald Volazj(uttalas Volash). Vi hade med oss en restoshaman och denna person var gullig nog att bränna heroism. "Nu jävlar!" tänkte jag medans jag aktiverade Kill Command, Rapid Fire och min trinket, Bloodlust Brooch.
Recount stagerade till 1000 DPS, 1500, 1900, 2100 DPS på peak. Sen kom Insanity och jag föll till 1100 DPS.
När Volazj var död kollade jag på Recount igen. Jag var inte först på DPS, men jag hade gjort 46% av all skada under den fighten. Jag vet inte vad det beror på, men hunters är pures... kan ha något med det att göra.

Kanske kommer min hunter bli min nya, otippade main? Den som lever får se.
Första inlägget på min första, men simpla blogg. Vardagslivet för en casual.
Bloggen heter Casual Crusader. Valde namnet för att namnet klingar bra så att säga och inte för att jag tycker om retpaladins. Denna blogg kommer vara en samling texter om allt möjligt rörande mitt spelande och kanske reflektioner, tankar och åsikter om annat rörande World of Warcraft.

Beslut måste fortfarande fattas huruvida jag ska skriva allt på engelska eller svenska och hur jag ska designa min blogg. Aja, tar en grej i taget.

Tack till Nystrand för att han tvingade mig till detta.

*poof*

måndag 14 juni 2010

Har nu flyttat mig hit till Blogspot så att jag kan fortsätta skriva här. Blir nog bäst så. Vad kallar man det, a new beginning? Aja, det blir nog bra så fort jag får kontroll över saker.